Om det ändå vore så väl, Demir.

dock har vi hopp om onsdagen! det är nämligen inte vilken onsdag som hellst, det är ettornas afton. fan avd nice! tant-tove@ pa har kirrat fetaste ”hångelhörnan”. jag lover barätta alla smaskida detaljer när jag besöker den med Mr.X. San och Jenn, vill ni att vi ska fixa in er, blackans hångelhörna får ni bara inte missa! Lollo lånar er varsitt sbn-kitt (hotpants+minilinne, garanterat strul-magnet) och effremm kirrar shotsen. (btw, borde vi söka upp honom?)

Imorrn, FEKKE FEKKE FEKKE.

 

Mer information om olika hotell i Valetta

arga Holger!

Hahaha! Jag är en arg, arg man..

Jag vill tillägga att jag faktiskt känner en bra person från Helsingborg. Han heter Måns och han jobbar på Helsingborgs Dagblad. (Och jag fick bilderna till slut, efter en massa meck.)

Idag har inte blivit arg på något än. Det känns.. annorlunda. I och för sig har jag bara varit vaken i två timmar, så det dyker nog upp något snart.

Igår hade vi julmingel på alla redaktionerna. Vi gick runt och åt, svarade på frågor, minglade och åt igen. Och drack vin och glögg. Glamours smörgåstårta fick mycket beröm och blev en liten snackis, men jag tyckte faktiskt att amelias skagenkrustader var godare. Jag var inte den enda som uppskattade dem, för när jag kom tillbaka efter ätutflykten till de andra tio (?) redaktionerna var de slut. Jag svor lite och tuggade avocado* istället.
Vi avslutade minglet med en jättelångdans runt alla redaktionerna. Ledet var så långt att början och slutet sjöng på helt olika verser.

* Nu när jag tänker på det så blir jag alltid lite irriterad på folk som säger ”advocado” istället för avocado. Det är ingen spansk advokat vi pratar om, det är en grönsak. Jag vill skriva namnet på en känd person som jag intervjuade som envisades med ”advocado” men jag borde nog inte. *Censur* kanske hoppar på mig igen.

Aggression mot banker & hyror!

Jag hatar företaget som nu har hand om min lägenhet, de tar nästan dubbla hyror till skillnad från hyresrätterna i stan, De höjer hyrorna med över 100 kr per år, utan något som helst underhåll på lägenheterna, som bokstavligt talat ser ut som SKIT.

I hate U!
Man kan inte ens få en genomgående besiktning på dessa lägenheter för nästan varje år ser de till att byta fastighetsägare, och då hamnar man längst ner på kön igen. Med noll rättigheter.
Majoriteten här ute får hyran betald av socialtjänsten så det är inte direkt någon som bryr sig om att klaga. Och de få som orkar och har tid, bryr sig endå ingen om.
Hur ska man någonsin komma härifrån utan att köpa sig en bostadsrätt närmre stan? Och hur man ska lura banken för att få skitlån till den här lgh man så gärna vill ha? En miljon som ensamstående är vad man får av banken nft.. Det är bara tacka och ta emot? 
TACKA vetja svartmäklarna som fattar att de behövs!
Det är slutresultatet när man placerar ett av samma folkslag på ett och samma ställe, dumma jävla politiker!
Jag tänker inte ge min röst till nåt parti! De enda politikerna gör i Sverige e att sitta på sina FETA arslen, låtsas jobba och tjäna alla slantar själva uuuuuusch!

Allt är relativt

Jag är en svartvit människa. Gråskala är inte min grej.

Jag har höga toppar och djupa dalar. Inget mellanting.

När något går emot mig så är jag den sämsta mest värdelösa personen i hela världen och kommer aldrig att lyckas med någonting igen.

Jag måste komma runt det. Det är absolut inget fel på mig och min förmåga. Jag lyckas med det mesta jag föresätter mig och jag har en hel massa kunskap, förmågor, egenskaper, kompetens och erfarenhet. 

Så varför kan jag inte lita på det? Varför tar jag så illa vid mig när något går mig emot? Varför ser jag allt i svart då? 

Jag har allt jag vill ha. Jag går min drömutbildning, jag har världens bäste man, jag har hyfsad ekonomi, jag har fantastiska vänner, jag har en underbar familj,  jag är hel och frisk, jag är hyfsat tränad, jag bor bra, jag har ett rikt liv.

Varför ser jag inte till allt jag har och inte till det som går fel? Varför kan jag inte luta mig tillbaka på alla skatter jag har i mitt liv? Hur kan jag ens ha mage att gnälla när det finns så många som har det hundra resor värre? Skäms!

Jag jobbar på det. Men det går sakta. Men jag ska.

I Oslo en runda!

Kom och besök mig i Norge!

Boka hotell i norges huvudstad Oslo för en trevlig resa.

En viss liten favoritperson ringde precis och väckte mig och nu är det omöjligt att somna om. Ett avsnitt Sex and the City till?
Nja,tror inte det. Dessutom skulle han ringa om en stund igen, så det känns inte så lönt att somna om.
Jag som hade tänkt bege mig till gymmet runt åtta imorgon.

Jag befinner mig i ett Sex and the City-rus som säkert alla förstår. Och det jobbiga är när jag börjar inbilla mig och komma på mig själv tänka att saker och ting går till på samma sätt i verkligheten som i serien.
Ett litet exempel: Väldigt ofta när någon av tjejerna i serien dejtar en kille så sker helt plötsligt någonting och från ingenstans dumpar antingen tjejen eller killen den respektive p.g.a. de mest märkliga anledningarna.
Det kan vara att man gillar att bli kissad på när man har sex, att man köper sina kläder på barnavdelningen, att man gillar att kalla sin respektive för hora när man kommer osv. Jag kommer inte på några klockrena exempel just nu men ni förstår säkert vad jag menar?
Nu har jag iaf fått för mig att samma sak ska hända mig. Minsta lilla fel jag gör, om jag t.ex. inte ringer innan jag somnar, så kommer han helt plötsligt gå ifrån att va jätte kär i mig till att dumpa mig på stört.
Hur absurt är inte detta? När jag har övervägt dilemmat fram och tillbaka i mitt huvud (ca 1000 ggr) så slutar det oftast med att jag ringer honom för att försäkra mig om att så inte är saken.
Jag kan va rädd för att bli arg, uttrycka mina känslor, säga fel saker, ja t.o.m. att säga rätt saker.
När jag sedan tänker efter och sätter mig in i situationen så kommer jag ju på att det inte går till så i verkligheten.
Men har inte alla varit med om när man dejtar någon och så råkar han ha typ vita tubsockor på sig, eller säga helt fel sak när man sitter och äter. Och så vips, så är man inte intresserad längre.
Det händer mig väldigt ofta innan jag blir kär. Efter jag blivit kär kan killen klanta sig hur mycket han vill.
I vilket fall som helst så går det inte till så när känslorna är så starka som de har blivit.
Däremot går det tydligen till så att jag, Hanna Herbertsson, blir ett känsligt nervvrak, vilket aldrig har hänt förrut.
Bra eller dåligt? You tell me!

Bästa närbilden jag kan hitta på tröjan just nu.
Det var vår vän, fotografen vid namn Martin som tog bilden. Retuscherade den gjorde mitt ex Daniel och tryckte den gjorde vi på ett t-shirt tryckeri här i Oslo.

ni vet hur det…

…i diverse filmer, bilder, reklamannonser eller övrig mer eller mindre propaganda ofta porträtteras upp hur par mitt i natten sover tätt ihopslingrade. men… sover verkligen folk så? som i en mänsklig, svettig tvåmanna-ormgrop? jag kan köpa (trots att jag personligen har lite svårt för det) att man somnar tätt ihop i någon fin, nästan filmisk kärleksfull omfamning men inte fan håller det närhetsklistret i sig hela natten ut? jag vill vara ifred när jag sover.